Gröngöling

I natt har jag sovit hela natten. Det var längesedan det hände.

Men jag sov inte så länge, sju timmar.

Det var första morgonen som jag kände mig avslappnad, någorlunda.

Inget som känns som stora sociala plikter idag.

Karl måste jobba idag, tråkigt för honom.

Jag låg kvar och läste boken av Helena Henschen, skrev fel namn innan. Den är bra!

Jag är seg idag.

När jag så småningom ätit frukost och klätt på mig, gick jag ut och skulle försöka springa igen.

Det blåser mycket hårt idag! Det var jag inte beredd på.

Jag hade för lite kläder på mig.

Men jag provade att göra samma som innan.

Väntade tills jag kom ner till parken för jag vill inte springa på gatstenar; för hårt för benen och fötterna.

Iskall var jag så det var skönt att springa och bli lite varm. Men det var ändå för blåsigt och kallt för att springa. Jag höll bara på i tjugo minuter med intervalljoggning och promenad in emellan.

Hemma joggade jag på stället ett slag, gjorde armhävningar och rygg- och magträning.

Men jag känner mig så seg idag att det inte tog fart riktigt.

Nu har jag ätit lunch. Jag vet inte vad jag ska göra idag.

Ingenting?

Känns otillåtet.

Och man blir sugen på mat då.

Lämnat nycklar till målaren som ska renovera hos skrutt.

Det slog mig när vi båda åt lunch idag, och jag hörde henne göra köksljud: det är ju detta som är umgänget med skrutt, samvaron som vi har mest varje dag, eller varannan. Hon ska flytta.

Då kom det lite tårar. Det tar väl lite tid det här, att förstå.

God fortsättning önskar jag dig som läser här.

Julen är ovanligt varm, uppåt tio grader kan vi ha här.

Julen är jobbig. För mycket arbete och stress tycker jag.

Det som kliar på mig kan ibland bli bättre om jag försöker slappna av.

På julafton vaknade vi alla ganska sent. Jag sover dåligt på nätterna, vaknar och läser minst en timme.

Vi var inte alls färdiga med förberedelserna så vi hade en del att göra. Och vi blev klara vädligt sent det här året.

Vi åt inte julmat förrän, ja kanske vid femtiden eller så.

De andra var ute och sprang på förmiddagen. Jag nöjde mig med att ta med mig plutt till affären och handla lite som vi glömt.

Sen kom skrutts påg som firade med oss i år. Han och skrutt hade firat chanukka dagen innan med hans familj. Då får man en massa presenter så det är ganska likt vår jul, sådär ytligt sett i alla fall. Vi hade några presenter till honom men det blev ju lite fånigt för skrutt och plutt fick förstås en massa. Men vi visste inte att han skulle vara med förrän några dagar före jul. Vi fick fina blommor av honom, trevligt.

Kul att äta julbord med en som aldrig gjort det. Han gillade sillen och laxen så det var ju bra. Köttbullarna blev jättebra i år och skinkan blev kanonfin. Tog fyra timmar att göra dagen innan. Kan rekommendera att ha skinka med ben.

Sen såg vi Kalle som vi spelat in, och Karl Bertil Jonssons julafton. Åt en massa julgodis också. Och sen delade vi ut klapparna. Alla verkade nöjda. Jag fick en akustisk dockstation till min iphone som karl hade byggt. Funkar jättebra, fin att titta på också. Då kan jag lyssna på radio och så genom fånen. Det blir jättebra ljud i den. Whit Stillmans filmer fick jag. Böcker: Freedom av Jonathan Franzén, Sorgesång av Hustvedt och I skuggan av ett brott av Helga Henschen. Fin choklad. Två jazzskivor, en med Mare Nostrum och en med Hancock som spelar Joni MItchell och en del fina artister sjunger till. Örhängen.

Sen tog vi en promenad på en timme. Det var blåsigt och kallt då.

Juldagen. Då försökte jag springa! Jag blev inspirerad av de andra. Sprang lite, gick lite omväxlande i fyrtio minuter.

På eftermiddagen cyklade jag i uppförsbacke så jag blev jättetrött.

Sen kom bror hit och åt julmat. Jag var så nervös för det, hade varit hela dagen som blev förstörd kan man nästan säga. Hoppas han tyckte det var trevligt. Jobbigt att alltid bli så nervös. Vi spelade frågespel. Och såg en rosa panternfilm som var rolig men jag orkade inte se hela utan gick in och lade mig en stund på sängen. Sen åt vi skinkmacka och sen gick bror hem.

Annandagen. Jag och karl åkte till Torup och stavgick en slinga på tre kilometer. Inte så långt men det var mycket uppför och jag var trött sedan dagen innan. En del ångest också, det gjorde mig trött och rädd också. vilade en stund i bilen och sen gick jag runt slottet och karl tog slingan en gång till. Helt färdig blev jag sedan.

Vi gjorde kycklingsallad, varma bröd och åt med ost och vin. Plutts flickvän kom och åt med oss.

Tredjedag jul. Orkade inget, bara satt. Läste färdigt Huvudjägarna av Nesbö. Den var urspännande faktiskt.

Cyklade in till stan och såg Pina till slut, med kusinen. Fin dansfilm verkligen. Hela jag har liksom lagt av så jag är knappt hungrig och är hela tiden helt torr i munnen. Men vi gick på restaurang efter bion. Jag orkade knappt äta min portion. Fick dricka cocacola till för att få upp piggheten lite. tittade på skrutts lägenhet, den är jättefin!

Idag, den 28 december, har jag och skrutt gått till stan och tittat på rean. Jag köpte bara ett hårband som jag kan ha när jag tvättar ansiktet med mera. Mycket folk. Sen träffade vi syster med familj på ett konditori. Trevligt. Vi satt och åt lite, väldigt lite för min del, och pratade. Men jag orkade det.

Har handlat och lagat mat. Och kunde äta en portion faktiskt.

Nu ska vi se på spåret som vi spelade in i fredags.

Det är lite jobbigt det hela.

Det har börjat klia så mycket igen. Jag har tagit en tablett idag men det kliar ändå faktiskt.

Jag fryser väldigt mycket men jag kan ju inte ta på mig något varmt!

Sitter i morgonrocken med en frottéhandduk i knät, för det kliar åtminstone inte.

Jag är jättejättetrött.

Jag kan inte ta det lugnt på julen, det är härmed konstaterat.

Karl kan inte heller ta det lugnt. I år sa han, liksom många andra jular, att vi måste skära ner på julklapparna, vi ska inte ge så många och vi har inte råd.

Okej. Det fick barnen också veta.

Ja men det säger du varje år.

Ja men i år är det på riktigt.

Ja men det säger du också varje år.

Karl ser bestämd ut.

Men vad händer. Framemot lillejulafton får han upp farten och nu är det han som ränner runt och köper extra julklappar så att budgeten inte hålls.

Jag går på något slags övertid där jag är för trött från början. Kanske därför jag får kli på kroppen. Eller så är det den varma vintern. Samma mjälleksem som plutt fick härom dagen, fick jag igår kväll.

Igår var det torsdag och då var jag också ledig från plejset, bestämt sedan tidigare. Jag gick inte ut alls igår tror jag.

Konstaterade att jag inte kunde sitta och bena ur sillen. Min låtsasmormor sa att man måste bena ur, jag ringde henne. Benen kommer inte att "mjukna" eller så. Jag försökte bena ur men det tog jättelång tid, och jag skulle aldrig orka det. Alltså fick jag slänga sillen! Känns jättetråkigt.

Sen bakade jag lussekatter. Och gravade lax. När klockan var halv tre var jag så trött och det värkte i kroppen, mest i armarna för jag är inte van vid att hålla på så mycket. Jag fick sitta och vila ett slag.

Jag tvättade. Pratade med min utlandskompis som har det väldigt svårt nu. Problem med karlen.

Slog in julklappar till barnen. Lade mig sent.

Idag, fredag, skulle jag egentligen ha jobbat sista dagen men jag orkade inte! Mejlade att jag var övertrött och sen sov jag en stund till.

Efter frukost tog jag en promenad till hoddorna där jag fick köpa färdiginlagd sill. Det var skönt att promenera.

Jag hämtade ut en bok som jag köpt på bokbörsen till plutt.

Jag köpte whisky och portvin.

Åt lunch.

Det började klia så väldigt, jag tog en tablett.

Gick till antikvariatet och köpte jättefina seriealbum, Ackebo och Kellerman och Kapten Grants barn.

Promenerade till operan där jag hämtade ut biljetter till skrutt och mig.

Gick till stan och köpte fler klappar till familjen, karl med.

Sen tog jag bussen hem.

Köpte hyacinter och lite sånt.

Fler presenter, julservetter.

Satt in skinkan i ugnen.

Har ätit middag.

Jag är så trött nu och det kliar så mycket. Vet inte hur det ska gå.

Kanske ett bad med olja i?

Jag tål inte det här tydligen.

Idag har jag varit ledig. Från plejset alltså. Men sällan mer oledig än idag från arbete. Jularbete, oavlönat.

Jag märker med en gång hur det är. När man har ett jobb så är man skyddad. Man kan inte göra hur mycket som helst hemma, man har rutiner, man måste prioritera lönearbetet så att man orkar det. Det finns gränser.

Är det bara jag som tycker så, och tycker så för att morsan flydde till jobbet och inte klarade av hemmet? Eller är det vanligt att tycka så?

Satt igår kväll i soffan och började tänka på Allt Jag Måste Göra. Hjärtat bankade som attan, det lovar jag. Väldigt stressad blev jag. Det blir jag inte för mitt vanliga jobb, där är allt rimligt och reglerat. Här kan man jobba dygnet runt som en jävla slav, faktiskt. Måste styra upp det där.

Glad att jag lyckades somna, även om jag inte sov så länge.

Idag har jag städat i sovrummet, dammsugit, dammat, plockat undan. Betalat räkningar. Skrivit till fk om min ersättning och det blir nog problem med det, men jag har i alla fall satt igång det och frågat dem.

Sen stängde jag av kylen och tömde den. Diskade och torkade i kylen och slängde en del saker.

Sen åt jag lunch. Och sen kom karl och vi gick och köpte en löjligt liten gran. Och lite granruskor. Vi har inte plats till stor gran nu, snyft. Jag fick ge mig. upp med graneländet på balkongen, in i bilen igen. till köttaffären där jag beställt skinka med ben. Stackars slaktaren var i upplösningstillstånd. JÄttestressad. Men jag fick till slut min skinka, den ser ut som på tecknad film, sån där stor, liksom trekantig. Vidare till coop där vi Julhandlade. Fy fanken så stressigt, och ändå var det mest pensionärer där mitt på dagen. Men pulsen gick upp som bara den. Vi fick handlat det mesta men inte köttfärs för den var inte så fin. Smör fanns det, jippi!

Hem och lasta in allt, karl tillbaka till jobbet. tog några mackor. Fixade världens näst bästa julskiva till kusinen. Cyklade till stan och träffade henne på ett fik. hon hade köpt en söt mössa i Lund som jag vill ge skrutt så vi utväxlade saker. Sen när vi fikat gick vi till en väldigt väldigt fin smyckesaffär som jag inte varit inne i förut. Handlade present där också. Köpte chopin till moster i Stockholm. Sen var det dags att kissnödigt cykla hemåt.

Karl frostade ut frysen och lagade mat. När vi ätit städade jag vidare och satte upp lite julpynt. man får inte ett uns hjälp av skrutt i år, för hon tentapluggar. Plutt däremot ska vi köra med. han gjorde köttbullarna, smeten i alla fall. Sen rullade han och jag dem och karl diskade och vi hade frågesport samtidigt. Köttbullarna gjordes i ugn, så mycket snabbare förstås. Jag är nu så trött att, ja, låt oss förbigå det med tystnad.

Har läst färdigt boken om Madame de Pompadour, jättebra. Nu ska jag försöka läsa någon av de två böcker jag lånat av kussen, moderna böcker. Brukar jag inte läsa, de brukar vara för hårdkokta för mig. Och dåligt skrivna tycker jag ibland. En är av Nesbö, den andra minns jag inte nu.

Jag fortsätter att gå upp i vikt. Men när jag är igång så här en hel dag, då måste jag äta faktiskt. Och annars också. Lägenheten ekar av Harry Potter, Steven Fry läser och plutt lyssnar.

De dumma sillfilérna har ben! Ska lägga in sill tänkte jag men de har ju ben! I ett recept står det att benen blir så mjuka av inläggningen att de inte känns sen. Det tror jag vad jag vill om. Besviken.

Dags att släpa mig till sängen.

Gud hjälp oss över julen

Gud hjälp oss genom julen

Vi behöver din hjälp

Julen är så stor så stor

Julen rymmer så mycket

Ett jättestort barnhjärtas sista hopp

Ja, det kanske bara är det

Så stort är det

Gud hjälp mig se det lilla barnet

försöken att ordna upp i det lilla livet

att det skulle bli bra till slut

Hjälp mig genom julen så att jag inte behöver försöka så mycket.

Du kanske ordnar det åt mig?

Igår blev jag övertrött igen. Efter middagen. Det var bara att lägga sig. Jag somnade halv tio och sov några timmar, sen var jag vaken två timmar. Läser om Madame de Pompadour.

I morse tvekade jag. Gå till plejset, fast jag var trött? Stanna hemma fast jag ville säga hej då till de snälla där? Det blev liksom naturligt så, att jag tog mig dit. Men jag promenerade inte, utan cyklade.

Städade undan typ allt. Lade upp fler saker på webbsidan så att kollegan slipper. Hon har det jobbigt nu. Det är inte bara jag som har det.

När jag satt där och korrade så ringde telefonen. Gör den typ aldrig. Jag svarade och det var kollegan/kompisen A. Hon hade tid att prata. Det hade inte jag riktigt, framför allt var det inte läge. Chefen stod på sin plats en meter bort och hörde allt jag sa. Långt samtal, jag blev stressad till slut men det behövde jag väl inte egentligen. Bara att någon lyssnade.

När jag lagt på så sa chefen direkt att vi skulle prata. Hon sa Du pratade ju så länge i telefon. Pinsamt. Vad det var, var att de skulle avtacka mig. Jag har aldrig blivit avtackad förut tror jag. Aldrig pallat att vara med på sådant. Så det känns som om jag mognat om man kan säga så när man är femtipluss. Alla var samlade, ja vi är bara fjorton stycken. Jag fick en jättefin amaryllis på stjälk med järnek till. Och ett väldigt snyggt glasfat/glasskål gjord av återvunnet glas förstås. Och många kramar. Jag är inte lika arg på chefen nu längre. Bra att jag kom tillbaka och hon fick vara lite snäll också. Visst var hon dum när hon skulle meddela mig det hela, och hela grejen är rätt dålig. Tycker jag fortfarande.

Sen slängde jag lite fler grejer och sen cyklade jag hem.

Sen åt jag god köttfärslimpa som jag gjorde igår. Med tsatsiki. Jag hade både olivolja och en äggula i tsatsikin, det smakar så grekiskt då. Igår var plutts flickvän här och de såg Sunes jul. Men jag var som sagt dödstrött så jag såg inte.

Har varit orolig för skrutt. Hon är hemma mycket sällan nu, passar hus tillsammans med pojkvännen. Har varit hos doktorn, har varit rätt irriterad och verkar stressad tycker jag.

Idag kom hon äntligen hem ett slag. Jag helt utslagen i soffan, inte orkat någonting idag. Skrutt jättejätteglad. Hon har hittat en lägenhet. Helt jättekul och oväntat. Lägenheten ligger på... vår gata! Hihi. Man kan nästan kasta en sten dit. Men det är ju något eget i alla fall, och vi kan inte se dit alls.

Hoppas det går i lås alltihop nu. En etta är det, 30 kvadratmeter. Kokvrå heter det nog, man kan inte gå in i köket men det är ändå ett litet rum med spis och så, och fönster. Alkov för säng i rummet, det är bra. Bra badrum med kakel. Och billig hyra, 3100 kronor. Lite sliten och hoppas värden bestämmer sig för att renovera lite, annars får hon göra det själv.

Det var kul. Och så lyckades jag få biljetter till nåt kul som hon och jag ska göra i februari, det blir julklapp.

Annars orkar jag inget. Så brukar det väl vara före jul för mig, vill jag minnas.

Vi tog bilen till köttaffären men skinkan var inte avlastad från transporten än, vi ska återkomma i morgon.

Smör verkar ha tagit slut helt. Vet inte vad jag ska göra åt det faktiskt. Kärna själv?

Vi åt bara gröt, ägg och macka ikväll.

Vi fick juklapp på plejset också, ett sånt där delicard var det.

Känns som om jag håller mycket ifrån mig nu. Andas med magen.

I fredags kväll blev det ju också ridå. Bokstavligt talat.

Jag och kussekusinen skulle se denna film. Kolla trailern, verkar helt underbar. (Länken funkar inte riktigt, välj Pina)

Jag var nästan ofunktionell efter middagen men tog det lugnt. Blir ju så trött när jag ätit, särskilt kraftig mat med mycket protein. Kusin fikade före filmen, kom direkt från sitt jobb.

När vi satt i salongen och filmen skulle börja så kommer vaktmästaren in och säger att de inte kan visa filmen! Något tekniskt fel. Det har aldrig hänt mig förut. Vi fick pengarna tillbaka. Vet inte när vi ska se den, men jag vill verkligen se den.

Då gick vi och tog varsin öl och pratade istället. Det var ganska roligt det med, och jag orkade med det. Hon fick några mandelmusslor av mig förresten.

Jag tog en allergitablett på fredagsmorgonen och på lördagen sov jag till tio av den anledningen.

Inte mycket blev gjort i lördags. Lite yoga på morgonen. Åkte till Mobilia och kände på julpulsen som var hög. Tittade på saker (=julklappar) men köpte inget.

På kvällen spelade plutt på en inne-pub i stan. Till förmån för Musikhjälpen. Trevligt. En pappa till bandmedlem var där och han har samma profession som jag men han är proffs. Jag presenterade mig och han sa att han skulle höra av sig om något dyker upp. I min språkriktning, han är från  England och tar till engelska förstås.

Sen såg vi På spåret. Roligt.

På söndagen gick vi in till stan. Köpte julklappar. Jag var utan cykel men med paraply, lite modigt. Men mat och så funkar inte så bra nu. Gör det sällan före jul, eller under julen. Åt en liten hamburgare, sen fikade vi på kondis men jag fick inte ner mycket, olikt mig. Promenerade hem också.

Jag gick till "posten", handlade mat och sen var det dags att gå till kyrkan där det var allsång av julsånger. Min egen lille plutt kompade på kontra- och elbas. Det var piano, trummor och flöjt också. Och kör. Ganska trevligt det hela, och plutt gjorde det jättebra inför alla 700 som var på plats.

Jag har haft något program varenda kväll ända sedan förra lördagen! Jag är ett premiärlejon, helt klart. Utom kvällen efter dagen då jag fick sparken men då hade jag fullt upp med att ha ont i huvudet.

Idag har jag varit på plejset. Trodde väl lite kaxigt att det skulle gå bra. Sådär gick det. Tårarna började rinna så fort jag kom dit. Både när ingen brydde sig och när folk var snälla. Vill mer och mer starta eget, hoppas att det kan gå någon gång. Gjorde sista uppgiften i min kurs där man ska skriva förenklat. Jag fick mycket bra på den texten! Jippi! så glad jag blev. Nu ska jag få ett intyg också. Skrev även till kursledaren att jag blir utan arbete, måste lägga ut lite krokar.

Nu har jag varit hemma ett tag. Det känns inget vidare det hela. Jag har i alla fall rensat det mesta på plejset så jag behöver inte gå dit om jag inte orkar med det imorgon. Jag tror nästan att chefen inte väntade sig att jag skulle komma. En uppgift som jag gör varje dag, har delegerats bort från mig från och med idag, så jag tror att ingen räknar med att jag ska göra något vettigt nu. Men bra för min egen skull att jag avslutade kursen.

Så jag får se hur jag gör imorgon. Är ledig onsdag och torsdag och på fredag är det nog inte många där, så det är ju imorgon som blir en hej då-dag. Är typ sämst på hej då-dagar och brukar undvika sådana. Veckan efter jul är jag också ledig. Tog ut alla mina semesterdagar före årsskiftet och det är jag glad för nu.

Suck. Jaja.

Det är så mycket som blinkar och hoppar här på bloggen så jag är rädd att jag ska ådra mig epilepsi snart, om jag tittar för mycket på det.

Ja, läget har ju ändrats nu.

Men jag tar det kortfattat, från början.

På tisdagskvällen var jag på kyrkutbildningen. Prästen var inte där och det märktes väl, men det var fint ändå. Vi pratade om bön. Det var en av mina frågor, som vi fick skriva upp i början. Bra att få tips på  hur de andra ber, de som vandrar med oss och ledaren. Många olika ställen i bibeln där det står om bönen. Vi fick också titta på second hand-klädesaffären som finns i samma byggnad; dit måste jag gå sen.

På onsdagen steg jag upp fem och nånting. Karl skulle ta ett tidigt tåg. Jag gick till plejset och kom väldigt tidigt dit. Kände mig rätt bra trots tidig uppstigning. Nu hade det gått så lång tid att jag trodde att jag skulle få stanna kvar på plejset. Chefen hade sagt, när jag frågat, att hon väntade besked från Af, senare sa hon att de skulle få lika mycket pengar för mig i fortsättningen också. Så då trodde jag att det var grönt.

Jag lade själv in engelskt text i en broschyr, när chefen kom och ville prata med mig. I ett mötesrum. Man kan inte vara mer oförberedd än vad jag var när hon satt mitt emot mig och sa Nu har jag bestämt att du inte ska vara kvar hos oss. Verkligen helt utan koll, hade jag tydligen varit. Hon lät inte beklagande heller, såg inte medkännande ut alls. Det var inget vidare, som om hon hade en roll att spela. Ja, jag började gråta för jag blev både chockad och ledsen. Luddiga förklaringar fick jag också. Det var inte att jag har gjort ett dåligt jobb. Det kan du väl inte tro, sa hon, så mycket beröm som du får hela tiden. Och jag tror att hon sa att det inte var för att jag varit sjuk ofta, men det var lite otydligt. Har ju inte varit sjuk mer än i fyra dagar denna höst, men innan var jag ju borta ofta. Det var jobbigt administrativt med en sådan som jag, de har inte haft någon sådan som jag förut. Är det det som är anledningen? Kass i så fall. Om någon så ska väl ett kommunalt plejs kunna klara den administrationen, och kunna påverka så att den ändras också.

Men sen sa hon att hon aldrig skulle ha anställt någon med min kompetens. Den passar ju inte riktigt där. De kan inte ha en översättare på plats på halvtid i längden. Det förstår jag. Men jag hade ändå trott att jag skulle få stanna, jag gjorde ju andra saker och de andra räknade med mig och jag behövdes, fick jag höra.

Det var jobbigt att hon var så kall. Helt onödigt tycker jag. Hon sa också att hon hoppades att jag förstod att det inte var lätt för henne. Att hennes roll var att göra sådant här blablabla. Jag svarade inte på det, orkade inte få henne att må bättre, tyckte det var ovidkommande. Där satt jag och grät liksom. Hon sa också att hon hoppades att jag skulle tala väl om xxx i fortsättningen. Själviskt att komma med det då. Oproffsigt och dumt. Jag reste mig till slut, sa att vi får prata mer en annan gång. Sen gick jag ut, snöt mig på toa (jag hade mensvärk också förresten), stängde de två datornerna jag jobbat med och gick hem. Några såg att jag var ledsen. En snäll kollega tittade på mig och jag skakade på huvudet, så då förstod hon. Jag fick två kramar av henne, snällt. En annan frågade också vad det var och jag fick en kram till. Sen gick jag.

Jag grät nog hela dagen. Egentligen så är jag både ledsen och lättad, men rätt ledsen alltså. Det är ju inte helt idealsikt på plejset för mig. Jag blir för trött, det håller inte riktigt. Ja, det är lite sådär. Men att bli avvisad, det var jobbigt.

Plutt köpte bakelser till oss på flickvännens kondis. Jag hade annars ingen aptit, bara grät. Sen kom skrutt hem och vi pratade också om det. Och karl kom med tåget ganska sent. Ja, vi får se vad som händer nu. Jag orkar inte tänka på det så mycket.

På torsdagen gick jag till plejset! Trodde jag inte att jag skulle klara. Men jag var där och gjorde klart en massa saker. Annars får en tjej jättemycket att göra och det orkar inte hon nu. Hon stöttade mig via mejl kvällen innan också. Men jag är mycket trött, urlakad.

Gick hem, cyklade menar jag. Vilade en stund på eftermiddagen, sov också. Plutt och jag åt lunch tillsammans först. Började tvätta lite och fick allergisk reaktion mot något. Men jag brydde mig inte om det då. Klädde om och cyklade till plejsets julfest. 230 personer var där. Jag satt med två snälla, och chefen satt vid mitt bord också.

Festen var kass rakt igenom tyvärr. Maten var misslyckad, går inte att beskriva den på annat sätt. Serveringen dålig och värst av allt, bandet. Spelade rock jättehögt ända från förrätten. Man hörde inget annat. Fick hålla för öronen. Låg nivå på den underhållningen, dålig smak. Tycker jag. När all mat var uppäten gick jag iväg på toaletten och stannade där och vilade ett tag. Jag gick tillbaka och sa att jag skulle gå hem, och då gick min kollega samtidigt. Så det var lite slöseri med tid. Jag gick mest dit för att jag trodde att jag skulle få god mat.

Idag är jag ledig, har tagit semester idag. Har hämtat mitt nya sjukintyg, köpt liten present, hämtat ut bokpaket, promenerat med stavar i en timme, beställt julskinka, köpt lax och sill och fryst in laxen. Puh! Jo, pratat med svärmor också. Hon var vid ganska gott mod ändå, gulliga barnens farmor.

Jag är lite bedövad. Ska försöka att inte stressa upp mig inför julen. Bra med promenaden tror jag.

på plejset.