Gröngöling

Karl kom hem sent på lördagskvällen.

Sen kunde jag sova.

Jag hade ju fått ont i halsen och då lovade jag mig själv att jag skulle vila på söndag. Vilodagen ju.

Det gjorde jag. Jag låg i min jättesköna säng, nerbäddad, och läste Sense and sensibility. Den är så rolig och bra. Och så slumrade jag till ibland. Det är skönt tycker jag.

Framåt eftermiddagen började jag resa på mig och på kvällen var det dags för en gudstjänst med "kyrkskolan". Den var väldigt fin, med lite procedurer och så. Jag är glad att jag får vara med på det. Förstår inte hur snälla alla är där.

Idag var det dags för den årliga mammografiundersökning. Därtill en annan undersökning som ingår i ett forskningsprojekt. En typ av skiktröntgen som sägs vara bättre än mammografi. Jag sa ja till den. Men den ger dubbelt så hög strålningsdos som mammografin. Som en resa över Atlanten, sa sköterskan. Ja, såna resor gör jag ju inte så då kan jag ju ta skiktröntgen istället. Jag får inte svar förrän om tre veckor. Hoppas hoppas allt ser bra ut. Jag var förstås sjukt nervös.

Gick dit och det var hemskt dåligt väder. Vinden kunde typ döda en, så kall var den. Gick tillbaka också och sen in på biblan. Där finns ett vändkors, en stor dörr alltså som roterar. Om man hoppar in lite sent i sin tårtbit så stannar hela dörren och man blir instängd ett tag. Sånt gillar inte jag så jag brukar vänta tills det är rätt lugnt, inte så mycket folk i dörren på en gång. Trodde det var lugnt idag och stegade in. Men nädå, dörren fastnade. En man hade hoppat in bakom mig i sista stund. Jag kunde inte hålla mig utan sa Det händer alltid när någon går in för sent! Argt sa jag det. Trodde inte jag skulle få något svar, ville bara lufta min irritation. Ja just det sa mannen då. Då sa jag, högt: Så jävla irriterande! På min skånskaste skånska, det är jäkligt bra att bli arg på skånska, man tar i från tårna liksom. Det var många som hörde vad jag sa, men det struntar jag i.

Därmed har jag bidragit till den dokumenterat aggressiva stämning som råder i stans trafik. Gångtrafik i det här fallet. Men jag tycker mannen var dum, han började. Med att hoppa in i min tårtbit.

Jag lånade en bok som heter Mod att mogna och är från början en bok som man kan använda under fastan. Men man kan använda den när som helst. Jag har också beställt den boken fast på engelska, på amazon. Och så har jag beställt en annan bok på bokbörsen, också den om andlighet i vardagen.

Ibland kan jag tänka att jag inte behöver vara så arg på mig själv.

Hemma gjorde jag en del jobb åt tidningen. Sen började jag frysa och få ont i halsen igen. Då var jag snäll mot mig och gick och lade mig under täcket med varmvattensflaska och varmt te. Det tog nog två-tre timmar att tina upp, jag låg och läste och småsov och hade det riktigt bra. Måste nog göra så när jag börjar frysa sådär.

Sen åkte jag och karl till sopstationen, en riktigt bra loppis. Vi letar hyllor men fann ingen.

till Ica Maxi och köpte lite mat. Till plutts replokal. Den har jag inte sett förut. De har släpat dit så mycket skräp! Nej jag menar saker. Skärmar, en säng, flera bord, två soffor och otaliga mattor. Mattorna spikas upp på väggarna för ljudets skull. Lite äggkartonger finns också på väggarna. Hur rörigt som helst och dammigt. Och förstås en massa musikinstrument. De får göra som de vill, vi ska inte lägga oss i. Det är de som får flytta ut sakerna sen. Men jag köpte tre muffins till grabbarna och det blev de glada för. Plutt hade varit på en loppis idag utanför stan med sin tunna flerväxlade cykel och köpt tre mattor och lite fler saker och cyklat iväg med det till lokalen! I detta iskalla vindväder. Jaja. Han har nog för lite att göra...

På loppisen köpte jag såna där porslinsblommor som man ofta kan köpa på loppisar, bordsdekorationer. Väldigt fina var det här. Jag ska ha dem i fönstret. Och en fin skål. Porslinsblommorna är ju handgjorda.

Nu har vi sett Blådårar 2, en helt underbar film tycker jag.

Idag har skrutt varit på vårdcentral. Igår kände hon på våra sköldkörtlar, för att öva sig.

Skulle behöva hjälp med att klara mig när karl reser bort.

Nu är han bortrest och jag har sett till att bli sjuk igen. Sömnbrist och för mycket ansträngning.

Igen.

Nu har jag ont i halsen.

Det låter kanske trivialt men när man är förkyld hela tiden så är det inte trivialt. Har ingen energi.

Har dessutom, tror jag, råkat ut för ännu en vän som inte klarar att jag inte orkar träffas så ofta. Verkar så. Hon verkar ganska arg och besviken och kort i tonen mot mig. Säkert är det jag som gör något fel, att jag inte förklarar tillräckligt bra att jag inte mår bra. Hon kanske tror att jag väljer att inte träffa henne. Men det gör jag inte, skulle vara jätteroligt att ses. Men jag kan inte när jag är så här trött.

Jag vågar inte riktigt ta upp det heller.

Varje dag har jag promenerat långt, för långt kan man väl säga. Det är kallt också. En dag gjorde jag pilates och sen var jag halvdö igen.

Inatt kunde jag inte sova heller. Försökte se en film och det blev jag inte mindre trött av precis. Blev lite besviken på The last days of disco. Har inte sett slutet än dock. Stängde av, för jag blev bara piggare av den där discokulan som blinkade halva tiden.

Igår var väl värsta dagen. Jag gick och gick och gick, tills jag blev alldeles stum i kroppen. När jag ätit så dammsög jag hela lägenheten. Sen lagade jag köttfärslimpa med tsatsiki och kokt potatis och sen tvättade jag.

sen låg jag som en zombie hela kvällen men sova kunde jag förstås inte.

Idag har bror varit här och lånat en pryl. Han fick lite mat och en semla men sedan fick jag be honom gå, för jag orkade inte vara social.

Skrutt klarade sin stora tenta, på hela terminen. Roligt. Hon hade kompisar igår hemma och ikväll har hon middag för klasskompisarna. Verkar som om hon tar igen och bjuder hem så ofta som möjligt nu.

En kompis, L, ringde och ville att vi skulle komma på middag ikväll men det kunde vi inte för karl kommer hem så sent ikväll. Hon tappar i alla fall inte tålamodet med mig när jag är trött. Och tar det personligt.

Tv:n har stått på flera dygn i sträck för det vill jag, känns mindre skrämmande då.

Plutt har haft lektion inför sitt inträdesprov. Jag tänkte att det skulle vara bra, och jag betalar också för det. Han kom tillbaka jätteglad, hade fått så mycket uppmuntran och hans självförtroende blev mycket bättre, sa han.

Och jag har då ont i halsen.

En gång när plutt var två år, så åkte skrutt och jag till Uppsala för att hälsa på min syster med familj. Hon pluggade där då. Plutt och karl skulle vara hemma, inga problem. Hej då och så vidare. Det var alltså på den tiden som jag reste då och då.

Andra dagen pratade jag med karl i telefon. Han berättade att plutt hade gått upp och hade väl inte riktigt förstått att vi inte var hemma. När han insåg det, la han sig bara raklång i hallen och steg inte upp. Blev bara liggande. Han la av helt enkelt. Sen plockade förstås karl upp honom och det gick bra men den första känslan var att bara lägga sig ner och lägga av.

Så känner jag mig väl lite nu. Det är en hel del bortresningar nu.

Jag är också väldigt trött. Idag är det ägglossning och det gör mig alldeles slut.

Jag orkar verkligen ingenting.

Tidigare idag orkade jag. Då gick jag på promenad i det äntligen kalla vädret. Längre än igår, 50 minuter. Blev inte särskilt trött, bara lite.

När jag ätit min lunch, två makrillmackor, så blev det totalgenomklappning igen. Satt bara och var iskall och trött. Efter två timmar började det lätta och jag tänkte gå och handla mat. Men först skulle jag äta ett litet mellanmål, följande systerns rekommendation att äta varannan timme. Och när jag ätit min macka så blev jag dödstrött igen! Orkade inte ens gå och handla. Jag är så trött på det här!

Nu känner jag mig nästan som en träbit. Alldeles torr på krafter och urlakad. Alldeles kall. Alldeles ledsen. Vill bara gråta, krypa ihop i ett varmt hörn och sluta med allt. Karl ska resa bort till sin familj. Jag är ensam kvar. Jag orkar inte leva när han inte är här. Jag orkar inte handla då, eller gå ut eller vara vuxen på något sätt alls. Eller ens bada fast det skulle värma upp mig.

Jag vet inte vad det är för mening med nånting längre. Jag orkar inte.

Jag har inte så mycket att göra.

Såg Anna Wahlgrens dotter på Efter tio idag. Oj vad jag är intresserad av det!

Lekte ju lite med hennes barn när jag var liten.

Inbillar mig att AW såg lite hur det var hos oss, det vill säga inte bra, och kanske till och med skrev om det! Men det kan ju vara inbillning.

Har läst hennes självbiografi Mommo, där hon bland annat skriver om min mormor där hon var sommarbarn. Mycket var svårt att läsa för mig i den boken, för hon beskriver ett liv som på ett obehagligt sätt påminner om min barndom. Hennes mamma var kompis med min mormor tror jag.

Och nu har dottern skrivit en "motbok" om sin mamma.

Visar hur komplex en människa är. Och hur svårt det är att se sig själv, och det man själv gör.

Kommer nu att tänka på vad skrutt sa till mig en gång när vi pratade om att hon hade det jobbigt i vår familj. Att plutt tar mycket plats och att hon inte får så mycket plats. Det var jag mycket medveten om. Och så sa hon Ja, han tar plats och pappa tar plats... och DU tar plats. Jag blev så paff! JAG, som är så liden och anspråkslös, som jag själv tror.

Men såklart att jag tar plats! Såklart att jag tar chansen och brer ut mig för jag känner att jag får för lite plats. Och såklart att hon känner det som att jag tar plats från henne när jag pratar om hur jag mår eller när jag bara mår dåligt över huvud taget och tar plats av den anledningen.

Det var nyttigt att höra för mig. För jag kan ju tänka på det nu och aktivt ge henne mer plats. Det tar inte plats från mig, känns inte så, bara att jag mer naturligt låter bli att berätta allt som jag känner och hur dåligt jag mår. Inte ett dugg intressant för henne. Eller jo, ibland. Men hon har ju sitt liv.

Tycker Felicia är modig. Jag minns henne när hon var liten, otroligt söt med långt ljust hår. Men hon var för liten för att leka med, jag lekte med den äldsta som är ett år yngre än jag.

Nej, jag har inget att göra. Läst färdigt Zlatan. Gått på en promenad och det är ju is på pölarna! Och solsken. Väldigt fint. Jag är bättre idag i alla fall, från förkylningen. Gick bara en kort runda.

Jag vilade i fredags; kunde inget annat ju.

På kvällen såg vi På spåret.

Jag var så trött och yr och täppt i näsan så det var inget kul alls. Fick ta nässpray för att orka över huvud taget.

På lördagen var det sådär för vi skulle ha gäster och jag hade inte ställt in det. Redan klockan 16 skulle de komma.

Det var ganska bra för jag bad karl om mycket hjälp, plutt också. Själv gick jag mest omkring och "gjorde fint", dvs plockade lite, dammtorkade, flyttade blommor och sådant.

Sen lagade jag maten, två pajer med soltorkade tomater, fetaost och grillad paprika och oliver. Och så gjorde jag kolasås som skulle vara till glassen. Varma hallon också till.

Och en sallad.

Sen fick jag sätta mig och vila och ta en ipren. Helt svag så det var inte så kul.

Gästerna var två översättarkompisar och den enes fru samt barn på nitton månader. Jag tog det lugnt. Det hela var rätt trevligt och det blev förstås mycket fokus på lilla barnet som var mycket framåt för sin ålder. Vi satt och analyserade hennes språkliga utveckling, stackaren. Som en annan försökskanin. Men hon var en liten solstråle som det heter.

Jag hade hoppats få prata lite om jobb och så men det blev i princip inget med det. De är ju superproffs och det är inte så lätt för mig att be dem om jobb eller så. Jag gav dem väl chansen men så lätt går det ju inte. De har ju fullt upp med sitt och kanske inte alltid det förresten; en av dem skulle nog vilja ha mer jobb. Då och då blev jag väldigt matt men tog det lugnt, drack inget vin och tog nässpray. Efter ett tag blev jag lite trött på allt och då föreslog jag frågesport. Vi spelade det i lag och tjejlaget vann! Det var roligt. Sen gick alla gästerna och då var klockan bara nio. Rätt trevligt med så tidig middag.

Karl och jag satt och njöt sedan av vårt välstädade hem. Vi åt mer paj och lite merci-choklad som vi fått. Det är god choklad tycker jag. Vi såg slutet av Ocean's thirteen, den var rolig.

Idag har jag bara vilat. Och förkylningssymptomen har dragit sig tillbaka lite. Är inte täppt i näsan! Inte lika matt heller. Har bara suttit i soffan och läst Zlatan. Bara huvudsatser i hela boken.

Karl har lagat mat. Jag har tvättat, det är vad jag har gjort idag. Mycket tvätt. Nytt torkskåp som var riktigt bra och effektivt. Städat tvättstugan och sorterat tvätten samt strukit lite till skrutt. Tvättstugan i hennes hus renoveras, sicken otur ;)

Och så spelar jag mycket wordfeud.

Nu är det snart läggdags för mig.

Idag är jag ännu tröttare; det går åt fel håll!

Det blev i alla fall fin middag igår. Halva laxen från i julas sparade jag i frysen, den andra gravade jag. Den halva laxsidan lagades i ugnen med lite citron och salt på. Jättegott och lätt. Kokt potatis och kall sås och sallad till det. Mumsigt blev det.

Plutt hade köpt semlor till alla. Jag åt en väldigt sent på kvällen, det var sådär. Kanske bra att jag tycker det för då äter jag inte så många. Men nu när jag varit sjuk har jag lite sämre aptit så semla var inte riktigt det ideala.

Läser Zlatan, eller Fotbollskriget kanske man kan döpa om den till. Han resonerar som om allt är strid.

Skrutt och jag spelade lite riktig alfapet igår.

Sen kunde jag inte lägga mig i tid, säkert för att jag sovit så länge på morgonen. Och när jag väl lagt mig låg jag och läste i kanske två timmar. Segt.

Känns inte som att jag har sovit bra i natt.

Efter frukosten blev jag så matt igen.

Jag är lite täppt och får ta nässpray varje kväll för att kunna sova. Nu är jag nästan täppt igen så det blir också sämre, innan blev jag det bara på kvällen.

Kan det vara så att jag vilat för lite efter förkylningen? Jag vet inte vad som är normalt, vad jag ska göra.

Men jag klädde på mig för promenad och sen fick jag sätta mig i soffan och vila med ytterkläderna på. Sen gick jag ner i trappen och stod och pratade med en dam där ett slag. Sen slängde jag soporna och gick upp igen! Jag är för trött för att promenera idag. Jag är matt. Jag känner att jag vill vila idag. Är det fel?

Jag har fått svar från terapeuten och jag får ingen hjälp av henne heller. Hon är lite rakare, säger att deras koncept är tio gånger samtal då man får verktygen att förändra sitt liv eller vad det nu är man har problem med. De verktygen har jag fått säger hon och så var det bra med det. Jag har ju träffat henne förut.

Det var klara besked. Jag vet att hon har fel i grundtänkandet men det är en annan sak: Alla lär sig inte att använda verktygen så snabbt, de som har minne som en guldfisk, som jag har, glömmer det goda hela tiden och behöver påminnelse. Det gäller allt gott, kärlek, Gud, självförtroende, gemenskap. Nä, det blir mojaveöknen direkt i själen på mig. Men sånt passsar inte in i psykvården så då finns det inte för dem. Skit samma.

Nu ska jag i alla fall försöka komma i kontakt med något snällt inom mig och försöka förlåta att jag inte orkade marschera ut på promenad idag, att jag inte orkar städa heller. Att jag tänker lägga mig och se på en film.

Det märks att jag har varit sjuk. Jag är så matt.

Igår märktes det mycket.

Jag gjorde färdigt min översättning.

Sov inte på dagen men vilade i fåtöljen ett slag. Skulle se filmen Howard's End som gick men den är ju så hemsk och sorglig så det gick inte.

Ringde och bokade tid till min läkare, mitt läkarintyg behöver ändras. Vi ska prata i telefon men det dröjer en vecka.

En myndighetsgrej. En sån om dagen tänker jag försöka göra.

Försöker förstå mig själv, att jag får vara trött.

Lagade mat. Quinoa. fräste hastigt paprika och morotsslantar, lite cayenne och salt på det. Stekte små bitar kyckling, salvia och dragon på det. Hade rätt mycket rå skivad lök i också. Blandade till en sallad och det blev riktigt gott. Kall sås med citron och spiskummin. Åt ganska tidigt med skrutt, hon har köpt nya stolar på ikea.

Sen var det kyrkskolan. Vi har haft uppehåll sedan den 13 december. Igår var vi på pastorsexpeditionen. Det var roligt och bra och rätt härligt. Fast jag mådde dåligt och satt och kände mig blek och svag och var täppt i näsan så jag behövde dricka hela tiden, blir ju så torr i munnen när man sitter och andas med munnen hela tiden.

Det ösregnade iskallt. När jag kom hem drack vi te och åt baguette med blå castello, mums.

sen såg vi lite på Förhandlaren.

Idag har jag sovit till kvart i tio! Jag behövde nog det. Jag är så glad att få dessa dagar av relativ vila. Efter mer än två år av arbete och knappt någon semester alls och helgerna var ju alltid i ljuset av att jag skulle tillbaka på måndagen, upp tidigt och allt det där. Kalla mig oansvarig och arbetsskygg, jag tycker det är så skönt att slippa i alla fall. Än så länge. Även om jag blir väldigt rastlös ibland och inte vet vad jag ska göra.

Idag tog jag en promenad. Det märks att jag varit sjuk även där. Sen har jag bara suttit vid datorn.

Nu har jag handlat. Netto är en skum affär, potatisen var slut! Jag fick gå till coop i kylan utan handskar.

Det var snöblandat regn innan idag! Exotiskt.

Idag har jag också skrivit till min f.d. terapeut och frågat om jag kan få tid hos henne, när jag nu inte får det hos den andra psykologen på vårdcentralen. Jag känner mig numera ganska bitter på psykvården så jag skrev så här, läs den som orkar:

Hej X!

Jag har gått hos dig tidigare och då har jag bland annat tränat på att våga åka hemifrån med buss och så.
Vi träffades inte så många gånger för det fanns inte tider.
Nu har jag gått på en utredning av resursteamet (psykolog, sjukgymnast och arbetsterapeut) och då pratade Y, (psykologen) och jag om att jag skulle få samtalsstöd, bland annat för att jag skulle få träna på att åka längre bort.
 
Y ringde mig i början av veckan och det visar sig att det inte finns tider nu heller.
Hon sa att jag kunde höra om du har tid?

Jag har inte fått behålla mitt jobb på plejset där jag har översatt och även gjort annat arbete. Anledningarna till att jag fick sluta är lite oklara men jag vet att min chef tyckte det var mycket frustrerande att jag inte kunde följa med på möten (de var förlagda till Vellinge) eller göra studiebesök på anläggningarna i Lund med mera. Hon tyckte också att det var konstigt att jag inte kunde få hjälp med det eftersom jag arbetade så bra och allt annat fungerade så bra, enligt henne.

Jag tror att en av anledningarna till att jag fick sluta var att jag inte klarar av att följa med någonstans. En stor anledning, för hon återkom ofta till det.

För att jag ska ha chans till ett nytt jobb så tror jag det är viktigt att jag håller igång med träningen att resa bort.

Min dotter har hjälpt mig lite med det också, och jag har själv åkt tåg till Lund några gånger, buss också. Och hem igen. Vi satte upp mål vad jag skulle göra och sen gjorde jag det. Så jag har faktiskt kommit igång själv lite. Men nu har jag inte gjort det sedan i höstas.

Ett annat stort problem är att jag mår så dåligt när min man åker bort, och det gör han ungefär varannan vecka, i två dagar åt gången för det mesta.
När han är bortrest klarar jag inte av att gå på  möten och liknande, och jag får mycket ångest och överanstränger mig så mycket med motion och annat så att jag måste ta igen mig flera dagar efteråt. Senast blev jag riktigt sjuk för att jag motionerade fast jag redan var väldigt förkyld, men det är svårt att bara sitta när det känns oroligt i kroppen.

Jag vet att jag lätt känner mig övergiven men också att jag gärna vill våga känna på det och inte vara så rädd för att känna mig ledsen och sakna någon. Att personen faktiskt kommer tillbaka. Sådant tror jag att jag behöver hjälp med för att kunna jobba igen.

Jag inriktar mig här på sådant som är ekonomiskt fördelaktigt för samhället, nämligen att jag ska få hjälp så att jag kan jobba och tjäna pengar.
Jag tror inte längre på att psykvården prioriterar att jag ska må bra. Det enda som är intressant är att man är till så lite besvär som möjligt. Jag har blivit mycket besviken på att jagi nte får någon hjälp. I höstas fick jag till exempel reda på att jag skulle få hjälp och nu har jag alltså inte fått det.

Men jag frågar alltså dig nu: har du några tider, kan vi jobba med detta? Jag är mycket motiverad som du förstår. Känner mig förstås väldigt ensam när det gäller de här stora problemen som jag har som faktiskt ignoreras. Det var något som min chef också tyckte var mycket märkligt (jag reagerar inte själv på det längre), att jag har så stora problem men inte får någon hjälp alls.

Och att, som jag hört flera gånger, säga att jag inte blir hjälpt av terapi eller liknande, det är direkt grymt. För det blir jag. Sanningen är ju att det inte finns resurser och säg då det istället, lägg inte det på den stackars patienten som skulle behöva hjälp. Att ni måste prioritera det förstår jag men erkänn det då i så fall. För att jag skulle bli bättre om jag fick lite stöd och träning det är jag övertygad om.

Vänliga hälsningar, hoppas vi hörs snart.

Nu vet jag inte om svaren på båda kommentarerna kom med, jag svarade på båda. Hm.

Min låssemormor säger att jag ska tänka på min ålder. Hon menar då att jag inte ska vara ute och härja och motionera så mycket. Idag har jag tänkt på min ålder så mycket att den har stigit till 75, minst.

Måste ju ta det lugnt nu, efter förkylningen.

Det är som sagt en märklig känsla att inte jaga sig dödstrött hela tiden, vara på gränsen till det. Kanske som att inte missbruka när man brukar missbruka?

Nu läser jag Zlatan ändå. Sicken bråkstake, som att hela balkankriget kom ut genom honom. Måste ha varit jobbigt.

Igår sov jag på eftermiddagen. Senare följde jag med till Åkarp där det finns en väldigt fin loppis faktiskt. Men skrutt hittade inget till sin lägenhet. Jag hittade små små virkade dukar, virkade med pyttevirknål. otroligt. Ska ha dem till underlägg för flaskor och kanske glas tänkte jag. När mamma såg handarbete av olika slag fnös hon: förspilld kvinnomöda!

Mamman till mina kusiner i Afrika är sjuk och måste ha pengar till operation. Stackars. Min moster hjälper men det räcker inte tror jag. Hjärntumör. Det är verkligen ett helt annat och mycket sämre land på många sätt. Kenya.

Vi åt hämt-thaimat, lyxigt.

Sen tog jag ner julgardingerna.

Har inte orkat ringa fler samtal än.

Har översatt. Handlat medicin och lite mat.