Gröngöling

Idag snöar det igen, har snöat hela dagen. Men den mesta snön sublimerar bort sig meddetsamma. Lite synd för det är fint när det är vitt ute.

Fåglarna verkar ännu inte ha hittat min hemgjorda talgboll som jag hängt upp i ett träd på gården. Det är margarin i ett nät som jag köpt citroner i.

Igår efter lunchen tog jag itu med mitt stora skåp som jag har i sovrummet. Det tog många timmar att tömma det och sortera innehållet - smycken, hårsnoddar, mediciner, papper, foton, garner, dagböcker, tyger, lapptäckesaker, sysaker, spel... det är ett stort skåp. Och nedersta hyllan har jag inte räknat med. Där finns våra gamla lp-skivor och de fick vara ifred. Den lilla trähurtsen med sex lådor från Ikea ska jag inte ha som smyckeförvaring längre. Jag ska köpa mig ett riktigt smyckeskrin. Det har jag inte haft förut. Jo jag hade nog några små askar när jag var liten. Det slår mig vilken pojkflicka jag varit. När jag läser To kill a mockingbird där berättaren är just en pojkflicka som har byxor istället för klänning, leker pojkars lekar med pojkar och slåss också. Nästan allt det där stämmer in på mig, kul att känna igen sig i någon. Men nu ska jag skaffa ett smyckeskrin, det känns lite kul. Konstigt att skrutt är så duktig på det kvinnliga för det har inte jag lärt henne. Nu när jag går hemma så har jag en rutig skjorta och en tröja under och tar gärna på mig båda samtidigt på morgonen, samma som dagen innan om det går. Känns tryggt och bra och så gjorde pappa. Fast han hade polotröja och olle, han var frusen. Och vi hade väl högst 18 grader inomhus.

I alla fall så var det en hel del jobbiga papper som väcker känslor. Papper från min bröstcanceroperation och strålbehandlingen till exempel. Begravningspapper. Olika försök till att skriva historier, akvareller, teckningar och, inte minst, dagböcker. Jag sparar alla papper i en sådan där brevportfölj med fack som ett dragspel, brev också. Men skrivförsöken och akvarellerna och dagböckerna. Jag kastade alltihop. Det blir liksom för jobbigt, särskilt dagböckerna. En massa negativt som jag verkligen inte orkar läsa fler gånger. Mitt liv har inte bara varit hemskt. Men jag tror det ibland och när man läser dagböckerna så tror man det också. Mitt liv har varit bra också, små öar av bra utan att jag känt det godas närvaro som något tryggt men det har funnits där som en underström i alla fall.

Just när jag höll på att rensa i pappren kom posten. Brev med undersökningsresultaten från förra veckan! De två olika -grafierna jag gjorde på sjukhuset. Det skulle ju dröja tre veckor, varför kom de så tidigt? Jag blev orolig, tänkte att det var ett dåligt tecken. Jag vågade inte öppna brevet. Ringde karl och beklagade mig men han tyckte att det var ett gott tecken; då var det ju inget speciellt att titta på så de kunde skicka ut resultatet fortare. Hm, jag vågade fortfarande inte.

Så lätt det är att bli rubbad i sina cirklar. Jag mådde förstås inget vidare sedan. Men jag fortsatte med städningen så den blev klar. Karl ordnade med maten. Och i natt har jag inte sovit mycket. Jag ville så gärna bara slita upp brevet och få bekräftat att allt var bra. Men om det inte var det, om jag var kallad till återbesök? Då skulle jag ha blivit så orolig att jag knappt hade klarat natten. Det behöver inte alls vara något farligt för att man blir kallad igen, det kan bero på något tekniskt fel på apparaturen eller bilderna, men det hade ju inte lugnat mig. Jag låg där och var vaken nästan hela natten. På morgonen vid sjutiden tog karl brevet, satte på sig sina glasögon (han är mycket översynt), och sen kom han in till mig som låg där helt stel och sa Så! Nu kan du läsa! på ett sätt som gjorde att jag förstod att det var ett bra besked. Puh!!! Inga tecken på bröstcancer visades i någon av undersökningarna. Jag blev inte ens glad först, bara var jätteledsen för hur skör jag är. Vilken liten skillnad det är mellan att må bra och att allt rasar samman, ett brev kan vara den skillnaden. Om det nu hade varit ett dåligt besked. Ja det vill man inte tänka på.

Jag hade bestämt mig innan att om det blev ett bra besked så skulle jag ta igen mig idag efter den vakna natten. Jag åt en god "lördagsfrukost", det vill säga med mackor och ägg och te. Sen gick jag och la mig igen och sov till elva. Jag sov dåligt och drömde konstigt men det är ändå bra att ha sovit.

Sen har jag ätit lunch och sett på Vem vet mest med plutt. Jag vet inte om jag orkar göra något idag. Brevet till akassan går i alla fall iväg idag. Karl kopierar och lägger på lådan.

Här klipper jag in en låt som plutt och gänget spelade i somras. Vet att de inte är så nöjda med den men jag tycker den är bra. I höstas lärde sig plutt spela kontrabas och nu är det nästan bara piano som gäller, men elbas spelar han ibland också.