Brev till vårdcentralen om att jag inte får något samtalsstöd

Med bultande hjärta har jag skickat iväg det här

Tack för ditt svar.

Det är klart att jag är mycket besviken och ledsen för att jag inte får någon att prata med.

Du är i alla fall mer ärlig än X som i höstas lovade att jag skulle få samtalskontakt när jag visste hur det skulle bli med jobb och så, när det hade lugnat ner sig runt omkring mig.

Men nu får jag inte och motiveringen är att jag inte har något jobb.

Så när jag är utan jobb så får jag ingen hjälp. Hur hjärtlöst är inte det?

Oavsett hur ni planerar er verksamhet i er konstruerade sköna-nya-världsbild där alla människor ska pressas in i fem eller tio kbt-samtal och sedan ha verktygen, så finns det faktiskt en riktig verklighet där inte alla passar in i den mallen. Det finns människor som blivit så skadade att de behöver mycket kontakt, mycket mänsklig kontakt, stödjande samtal.

Jag vet att jag inte är ensam om att behöva det, det är inte bara jag som lider av det här. Som på grund av mycket svåra upplevelser känner mig konstant ensam och övergiven.

Jag blev hjälpt av de timmar jag fick gå hos dig men det var för lite tid.

Mig tycks det som att sanningen är att det finns för lite resurser. Då inriktar ni er på det som ni kan klara av och det är ju en begränsad hjälp. Men att sedan rationalisera bort sjuka människors behov av stöd med att säga att de inte blir hjälpta av att få stödsamtal, det är så hjärtlöst och helt obegripligt för mig att personer som arbetar med själsligt lidande människor kan uttrycka sig så.

Varför inte helt enkelt erkänna att resurserna är begränsade och att ni måste rikta in er på de mest lönsamma, de som har arbete och riskerar att bli av med det om de inte får fem eller tio samtal. Det hade varit ärligare och mindre hjärtlöst. Som att ni ändå var på vår sida men inte kan göra mer än ni gör på grund av de begränsade resurserna.

Ni med er korta kbt-stil har inte alla svaren. Ni har inte ens en bråkdel av svaren. Det är så förmätet att jag blir rädd.

Om jag hade haft en fysisk sjukdom, hur hade det varit om jag plötsligt inte hade fått min medicin för att nu har jag ju fått den i två år? Nu blir du inte hjälpt av den här medicinen längre? När sanningen hade varit att det inte finns mer pengar. Förstår du skillnaden i att få de två olika budskapen? Att svaret att man ändå inte blir hjälpt krossar en människa medan svaret att man gärna vill hjälpa men inte har möjlighet låter människan behålla sitt värde?

Att jag har ett värde som människa försöker jag hålla fast vid fast ni gör ert bästa för att jag ska förlora det värdet. Jag tänker inte köpa er smala snåla världsbild där inte alla får plats.

För det är väl inte så att kompetensen att prata med lidande människor som varit med om trauman som förstört deras liv har gått förlorad, att det enda ni kan är att ge verktyg fem gånger och sen är det tack och hej? I så fall får ni gå tillbaka till skolan och lära er lite mer. Ursäkta om jag inte har den djupa respekt för den här sortens terapeuter som jag har för dem som vågar gå på djupet och inte som robotar avvisar människor.

Barnhemsbarnen får upprättelse och till och med pengar. Vad får vi som misshandlats och torterats i vår biologiska familj? Som lidit under vanvård, brist på mat och total avsaknad av mänsklig kontakt och även, som i mitt fall, incest?

Jag hoppas att jag inte överdrivit med det här brevet, att min besvikelse och ilska har lett mig till att ta till för starka ord. Starka ord behövs när man blir övergiven.

I det här läget känner jag mig mer som expert på lidande människor än vad ni gör och det gör att jag känner mig så ensam.

 

Ewa

Onsdag 15 feb 16:08

Bra skrivet, bra att du säger ifrån, bra att du skickade in det!!
Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Gröngöling ##

Onsdag 15 feb 17:15

Tack Ewa. Jag är lite nöjd själv ändå, mitt i alltihop. Att jag lyckades få ner det i skrift för jag tycker att det är viktigt för mig, och för andra.
Kram

 

Annie

Onsdag 15 feb 17:06

*gråter*

http://www.peek-a-boos.bloggplatsen.se

Gröngöling ##

Onsdag 15 feb 17:16

Ja det är många som haft det jobbigt, och jag är en av dem.
Tack Annie, kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var riktigt kvavt i tisdags. När jag hade tagit min lilla promenad på morgonen, så däckade jag i soffan nästan resten av dagen. Jag mådde inte bra alls, och det kändes som hormonbetingat. Vilket skulle bevisas nästa dag förresten. Jag klarade i...

Jag kanske har sagt något dumt... Tog en promenad nu precis. På hemvägen mötte jag en som jobbar extra på mitt f.d. jobb ibland, en trevlig kille. Jag berättade att jag fått ett miniuppdrag från dem. Han sa då att han skulle fråga sin flickvän so...

Jag såg en film i fredags som jag inte sett tidigare för jag trodde inte att den var bra, men det var den. Purpurfärgen. Den var äkta på något sätt. Whoopi Goldberg spelar så bra, jag gillar henne. Men Oprah Winfrey spelar också jättebra! Det var kul...

Det är en kall vår. Utan tvivel. Jag har försökt hämta mig den här veckan. Tagit små promenader. I tisdags kväll var vi nere på Ribban och jag köpte en mjukglass. En som var doppad i choklad och sedan nöthack på det. Jättegott. Fast den var sto...

I fredags hade jag faktiskt en ganska skön dag, bortsett från ångesten att jag hade ställt in en sak och gjort en kompis ledsen och arg. På kvällen gick jag och köpte en florentinare till mig själv, och en köpenhamnare till plutt som skulle vara he...